söndag 15 januari 2012

Ibland är det extra tacksamt

Jag har haft en sån där jobbig vecka där livet har varit oroligt och sömnlöst, men som sen slutade med lugn och trötthet. En knöl har hittats och orsakat ve och förbannelse, men nu har den diagnosticerats som ofarlig och livet kan åter återvända. Paranoid som jag är har jag ritat fan på väggen hela veckan och knappt vågat andas. Helt i onödan, tack o lov. Nu på tisdag ska jag operera handleden och eftersom att jag genomled en totalt ineffektiv vecka förra veckan är det bråttom bråttom nu för att hinna planera upp vad min vikarie ska fixa med. Utöver det måste jag kontakta sju föräldrar imorgon och be om ursäkt för att jag inte hört av mig förra veckan. Andetaget efter det ska jag berätta att jag blir borta från jobbet i minst två veckor och därmed kan jag varken träffa dem eller deras barn under den här tiden. Tre möten inplanerade imorgon som antagligen måste ställas in också, för nu ligger det en brännhet sjuåring här brevid mig som mest bara gnölar. Men mitt i allt har jag ändå perspektivet att allt är bra, vi mår bra, och snart kommer vi att må ännu bättre.

Kram

söndag 8 januari 2012

Dags för avgiftning

Laddar inför morgondagen.
Som passande nog är en måndag.
Det är då det sker.
Dags för nyttigheter.
Lycka till! ;)

.

tisdag 3 januari 2012

Ineffektivitet i kubik

Har inte gjort något av de måsten eller borden som finns på listan/axlarna.
Ingenting.
Som i nada.

Funderar på att ta mig ett glas vin,
nu är det ju ändå för sent.

.

lördag 24 december 2011

God Jul

Nu är jag snart redo.
Bara timmar kvar tills "på riktigt".
Det känns bra med jul, även om den är snudd på grön (mycket ovanligt här i nordpolen).

Hoppas ni får en fin julklapp!
(det vill jag ha)

Julkram!

onsdag 21 december 2011

konsten att känna sig yngre

Häromdagen kom jag hem från jobbet och vid middagsbordet utspelades detta:

Jag: Idag hade jag möte med en jättegammal förälder. Eller hon såg inte så gammal ut, men hon berättade att hon hade barn i min ålder.
Sambon: Hur gammal var hon då?
Jag: Jag vet inte. Men hon berättade att hennes äldsta var 34 år.

knäpp tyst
sen lägger han huvudet på sned, suckar lite högt och flinar ett sånt där äckligt leende:

- Men Stina.... Allvarligt...?



Ja, ALLVARLIGT.
Jävlaförbannadeskit för sanningen.

.

lördag 17 december 2011

Well, you know...

(internationell som jag är)

En vecka and counting.
Om någon skulle lyckas förklara faktum för mig, på det sättet så att jag verkligen skulle förstå vad personen menade, JA, då skulle jag nog ha panik.

Men nu är det så att jag, som bor här uppe i nordpolen, inte har förstått att det är vinter. Än mindre förstått att det är jul snart.
Och det man inte förstår, det finns väl inte?

Mitt i allt så finns ju mina kids.
Både mina egna och andras, som alla påminner mig om jul, lov, klappar och ledighet.
Öh? Va?

Simultan hörselnedsättning.
Jag tror minsann att sambon smittat mig big time.

Nåja.
En vecka sa ni.
Det är ju sju dagar det!
How lucky for me liksom.
.

torsdag 15 december 2011

efter två timmar på soffan...

.. är det nog dags att krypa till kojs.

Energin återkommer förhoppningsvis.

-